Jag har ju en absolut favoritblogg. Och det är Roxannas. Hon fick leukemi (benmärgscancer) för 2-3 år sen. Hon fick beskedet den 19:e dec 2008 (är inte helt säker om det var 2008 men jag tror det). Det här är hennes första "cancer"-inlägg:

Allt började med att jag uppsökte tandläkaren för en inflammation i tandköttet,
som sedan aldrig gick över ändå så tog jag starka tabletter.
Jag gick då hos folktandvården, med vart remiterad till käkkirurgen.
Väl där så ville den tandläkaren ta vanliga blodprover på mig, för att kolla mina andra värden.
Jag som då jobbar på Akutmottagningen tog proverna där och när dom kom så var dom mycket dåliga..
Dagen efter fick jag gå till hematologen och göra benmärgsprov, eftersom alla mina blodvärden va så låg.
All medicin du ätit kan sätta ner blodvärdena sa min läkare då, men jag visste innerst inne att något va fel.
jag kände det i hela kroppen.

Samma dag ringde hon om svaret, och till min förödelse så var det leukemi.
Leukemi är en benmärgscancer som gör att jag inte producera några vita blodkroppar alls.
Vi alla satt samlade vid köksborden när min mob ringde, jag svarade och hon sa: det var som du trodde samma du har leukemi, jag kom i håg känslan hur jag vek mig dubbelt av chock. Jag fick en gråt attack, och alla i familjen reagerade väldigt starkt.

Jag vart tvungen att komma in akut och vid 4 tiden kom vi in till avd2 på sundsvallssjukhus, väl framme kändes allt overkligt, när läkaren försökte berätta om behandlingen som måste startas direkt och håravfallet, och allt runt omkring.
Mamma stannade kvar med mig, tankarna bara for omkring.
Dom tog massor av prover, och andra kontroller.

Dagen därpå rullade dom in mig på operation när satt dom in en "port" en dosa som ligger under huden och är kopplad til ett större kärl in i halsen. för att inte cellgifterna ska försöra mina vanliga ådror i armarna.
När jag kom tillbaka från operation så började dom med cellgiftbehandlingen.
Ja där startade allt, nu har det gått 2 veckor och min första cellgiftbehandling är över.
Resan hit har varit tung och jobbig. jag har inte hunnit med att känna efter riktigt än vad jag känner heller.
Jag märker hur min kropp säger emot att gifterna jag får, hur mina kärl skriker av smärta när dom sticker mig.
Har haft sällskap dygnet runt av fina vänner och familj samt nattetid. så ensammen har jag inte varit vilket jag är mycket tacksam över.




Roxanna har även startat en insamling till cancerfonden.


Besök hennes blogg för hon är en underbar och stark människa!


www.sannassanna.blogg.se !